En äkta vän?

Det var en gång en kvinna, som var så snäll att hon aldrig kunde säga nej. "Kommer du och söka mig? Jag skulle behöva skjuts.", "Kan jag övernatta hos dig en natt?". Natten blev till flere nätter. "Kan vi åka dit och dit, med din bil?" Frågan ställdes varje dag och kvinnan körde snällt.
Som tack för all hjälp kvinnan erbjöd tisslades och tasslades det bakom hennes rygg, hon blev utskälld och hon blev kommenderad att göra ett som annat - i hennes eget hem!
Kvinnans egen familj såg rött. Barn och barnbarn ville inte besöka henne då "nattgästen" höll hus där, eftersom "nattgästen" skällde ut både barnbarn och hundar. Det var fel i allt och alla - förutom i "nattgästen".
Kvinnan var ledsen och gråtig, men hon vågade inte säga emot "nattgästen", så hon höll skenet upp och gjorde allting "nattgästen" bad henne. 
Och denna "nattgäst" kallade sig kvinnans vän.

Neppis undrar: får man bete sig som "nattgästen", då man "våldsgästar" ens hem, utnyttjar den andra och skäller ut allt och alla? Borde man inte vara tacksam för all hjälp istället för att morra om allting? Borde man inte ta seden dit man kommer och sist men inte minst: kan en sådan här "nattgäst" kalla sig ens vän?

                           "Om du bara har elakheter att säga så tig"

Kaos i kåken

Hur kommer det sig att då man städat så kommer ingen och hälsa på, men ack o ve då man lämnat ostädat i några veckor eller annars bara har kaos på gång i hemmet - då kommer en som annan på besök? Oftast sådana människor man inte sett på länge eller som annars inte gästar en. 

Detta är ögonblick man skulle kunna sjunka genom jorden. Vilken bild man måtte ge gästen/gästerna!

Neppis undrar: Ger det rätt bild av en person, om man gästar dess hem helt oanmäld och finner framför sig ett berg av disk, kläder här och där, dammtussar på golvet och dammiga möbler?

Borde man bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker? 

blogg.passagen.se

Ballong-filosofi

Då man tittar på olika bantningsprogram på tv, på deltagarna före och efter, så är en sak alltid lika förvånansvärt:

Då deltagaren gått ner i vikt, en hel massa, varför ser hen äldre ut än före projektet? 

Betyder det att då man går ner i vikt, dvs fett försvinner, så blir huden lös och det igen ser ut som rynkor? Sen igen då man sväller upp, så slätas huden ut? Är man som en ballong? 

För att låna en väns ord: "Se till att alltid ha 5 kg överlopps, för då har du inte rynkor". Detta skulle visst stöda ballong-filosofin.

Neppis funderar och undrar: Vill man ha rynkor eller vill man vara lite mullig och slät? Är ballong-filosofin "for real"?

Före bantningsprojektet...

... och efter...

Privatläkartaxa

Om man går till en privatläkare, är inne under 10 minuter, varför kruxar läkaren för alternativet "max 20 min", då det finns ett alternativ på "max 10 min"? Är det för statistikens skull, för debiteringens skull... varför?
Det är inte första gången detta händer och alltid kvarstår samma frågor:
På vilka villkor kruxar läkaren för detta och hur stor prisskillnad är det frågan om? 

Framtidsvision

Man går och funderar i åratal, man pendlar mellan två alternativ: att ta det stora steget in i det nya eller ej? 
Plötsligt en dag, "out of the blue", hamnar man se sanningen i vitögat - det är NU man hamnar göra ett beslut... Ett beslut som påverkar flere saker i ens liv. Frågan är: vågar man ta steget in i det okända eller väljer man det som är bekant och tryggt, dvs fortsätter som härtills?

Ibland vore det trevligt att ta en liten titt in i framtiden, se hur framtiden ser ut då man väljer alternativ A och sedan hur framtiden ser ut med alternativ B. Det bästa är dock att inte veta vad som ligger bakom de olika alternativen i ens liv. Om man visste allting på förhand, skulle man inte ha någonting att se fram emot. Ingenting vore längre spännande. 

rebeccak.bubbleroom.se

Väljer man fel har man i alla fall försökt. Väljer man fel, lär man sig hoppeligen av sina misstag och då är man också en erfarenhet rikare. Allting har sin mening.
Att stå vid en korsning i ens liv, hamna välja mellan vänster och höger - vart skall man gå, det är spännande och tillika skrämmande.
Frågan lyder: vågar man chansa?

Smutskast

Varför är det så att allting är hiphej och bra - ingenting att klaga om, men så fort man vänder ryggen till börjar "kvarnen mala"?

Hatar när sådant händer. Man börjar ju fundera var felet ligger? I en själv eller i motparten? Kanske rentav i båda? "It takes two to tango", sägs det ju.

Kanske är det tid att ta sig en annorlunda attityd och hädanefter också se till att hålla käften fast. Sköta sitt eget, så att säga. Då är det bara en själv man har att skylla på då någonting gått snett eller då någonting är fel gjort. Likaså skulle man inte behöva vänta sig beröm eller ordet "Tack", för man vet själv om man vart duktig eller lyckats med något över förväntningarna.

Frågan lyder bara: kan man lyckas med detta?

fstatuses.com

                                        

Avslappning

Vem skulle kunna kittla mig under fötterna? Det skulle vara rätt skönt och avslappnande....
Anyone?