Privatläkartaxa

Om man går till en privatläkare, är inne under 10 minuter, varför kruxar läkaren för alternativet "max 20 min", då det finns ett alternativ på "max 10 min"? Är det för statistikens skull, för debiteringens skull... varför?
Det är inte första gången detta händer och alltid kvarstår samma frågor:
På vilka villkor kruxar läkaren för detta och hur stor prisskillnad är det frågan om? 

Framtidsvision

Man går och funderar i åratal, man pendlar mellan två alternativ: att ta det stora steget in i det nya eller ej? 
Plötsligt en dag, "out of the blue", hamnar man se sanningen i vitögat - det är NU man hamnar göra ett beslut... Ett beslut som påverkar flere saker i ens liv. Frågan är: vågar man ta steget in i det okända eller väljer man det som är bekant och tryggt, dvs fortsätter som härtills?

Ibland vore det trevligt att ta en liten titt in i framtiden, se hur framtiden ser ut då man väljer alternativ A och sedan hur framtiden ser ut med alternativ B. Det bästa är dock att inte veta vad som ligger bakom de olika alternativen i ens liv. Om man visste allting på förhand, skulle man inte ha någonting att se fram emot. Ingenting vore längre spännande. 

rebeccak.bubbleroom.se

Väljer man fel har man i alla fall försökt. Väljer man fel, lär man sig hoppeligen av sina misstag och då är man också en erfarenhet rikare. Allting har sin mening.
Att stå vid en korsning i ens liv, hamna välja mellan vänster och höger - vart skall man gå, det är spännande och tillika skrämmande.
Frågan lyder: vågar man chansa?

Smutskast

Varför är det så att allting är hiphej och bra - ingenting att klaga om, men så fort man vänder ryggen till börjar "kvarnen mala"?

Hatar när sådant händer. Man börjar ju fundera var felet ligger? I en själv eller i motparten? Kanske rentav i båda? "It takes two to tango", sägs det ju.

Kanske är det tid att ta sig en annorlunda attityd och hädanefter också se till att hålla käften fast. Sköta sitt eget, så att säga. Då är det bara en själv man har att skylla på då någonting gått snett eller då någonting är fel gjort. Likaså skulle man inte behöva vänta sig beröm eller ordet "Tack", för man vet själv om man vart duktig eller lyckats med något över förväntningarna.

Frågan lyder bara: kan man lyckas med detta?

fstatuses.com

                                        

Avslappning

Vem skulle kunna kittla mig under fötterna? Det skulle vara rätt skönt och avslappnande....
Anyone?

Perfektionisten

Har suttit och funderat:
Varför ställer man så stora krav på sig själv? 
Det börjar med små saker, som med att uttala sig korrekt, bete sig korrekt, klä sig korrekt. Snart nog tittar man med förstoringsglas på allting. Subjektet är en själv. Det man själv säger eller gör.
Det värsta är ju att man blir så självkritisk att man ställer så stora krav på sig själv, så det gör livet tungt att leva till sist.
Frågan är: Varför?
Om man sagt någonting fånigt eller fel, glöms det på några sekunder av motparten, i varje fall om det inte är frågan om annat än ett fel ord på fel ställe eller fel böjning av ordet.
Men själv kan man sitta i timtal efteråt och fundera hur man kunde ha uttalat sig rätt. Urfånigt. Ja urdumt, rättare sagt. Vem bryr sig, annan än du själv?
Men... detta är livet som en perfektionist.