Det var en gång en kvinna, som var så snäll att hon aldrig kunde säga nej. "Kommer du och söka mig? Jag skulle behöva skjuts.", "Kan jag övernatta hos dig en natt?". Natten blev till flere nätter. "Kan vi åka dit och dit, med din bil?" Frågan ställdes varje dag och kvinnan körde snällt.
Som tack för all hjälp kvinnan erbjöd tisslades och tasslades det bakom hennes rygg, hon blev utskälld och hon blev kommenderad att göra ett som annat - i hennes eget hem!
Kvinnans egen familj såg rött. Barn och barnbarn ville inte besöka henne då "nattgästen" höll hus där, eftersom "nattgästen" skällde ut både barnbarn och hundar. Det var fel i allt och alla - förutom i "nattgästen".
Kvinnan var ledsen och gråtig, men hon vågade inte säga emot "nattgästen", så hon höll skenet upp och gjorde allting "nattgästen" bad henne.
Och denna "nattgäst" kallade sig kvinnans vän.
Neppis undrar: får man bete sig som "nattgästen", då man "våldsgästar" ens hem, utnyttjar den andra och skäller ut allt och alla? Borde man inte vara tacksam för all hjälp istället för att morra om allting? Borde man inte ta seden dit man kommer och sist men inte minst: kan en sådan här "nattgäst" kalla sig ens vän?
"Om du bara har elakheter att säga så tig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar