En äkta vän?

Det var en gång en kvinna, som var så snäll att hon aldrig kunde säga nej. "Kommer du och söka mig? Jag skulle behöva skjuts.", "Kan jag övernatta hos dig en natt?". Natten blev till flere nätter. "Kan vi åka dit och dit, med din bil?" Frågan ställdes varje dag och kvinnan körde snällt.
Som tack för all hjälp kvinnan erbjöd tisslades och tasslades det bakom hennes rygg, hon blev utskälld och hon blev kommenderad att göra ett som annat - i hennes eget hem!
Kvinnans egen familj såg rött. Barn och barnbarn ville inte besöka henne då "nattgästen" höll hus där, eftersom "nattgästen" skällde ut både barnbarn och hundar. Det var fel i allt och alla - förutom i "nattgästen".
Kvinnan var ledsen och gråtig, men hon vågade inte säga emot "nattgästen", så hon höll skenet upp och gjorde allting "nattgästen" bad henne. 
Och denna "nattgäst" kallade sig kvinnans vän.

Neppis undrar: får man bete sig som "nattgästen", då man "våldsgästar" ens hem, utnyttjar den andra och skäller ut allt och alla? Borde man inte vara tacksam för all hjälp istället för att morra om allting? Borde man inte ta seden dit man kommer och sist men inte minst: kan en sådan här "nattgäst" kalla sig ens vän?

                           "Om du bara har elakheter att säga så tig"

Kaos i kåken

Hur kommer det sig att då man städat så kommer ingen och hälsa på, men ack o ve då man lämnat ostädat i några veckor eller annars bara har kaos på gång i hemmet - då kommer en som annan på besök? Oftast sådana människor man inte sett på länge eller som annars inte gästar en. 

Detta är ögonblick man skulle kunna sjunka genom jorden. Vilken bild man måtte ge gästen/gästerna!

Neppis undrar: Ger det rätt bild av en person, om man gästar dess hem helt oanmäld och finner framför sig ett berg av disk, kläder här och där, dammtussar på golvet och dammiga möbler?

Borde man bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker? 

blogg.passagen.se

Ballong-filosofi

Då man tittar på olika bantningsprogram på tv, på deltagarna före och efter, så är en sak alltid lika förvånansvärt:

Då deltagaren gått ner i vikt, en hel massa, varför ser hen äldre ut än före projektet? 

Betyder det att då man går ner i vikt, dvs fett försvinner, så blir huden lös och det igen ser ut som rynkor? Sen igen då man sväller upp, så slätas huden ut? Är man som en ballong? 

För att låna en väns ord: "Se till att alltid ha 5 kg överlopps, för då har du inte rynkor". Detta skulle visst stöda ballong-filosofin.

Neppis funderar och undrar: Vill man ha rynkor eller vill man vara lite mullig och slät? Är ballong-filosofin "for real"?

Före bantningsprojektet...

... och efter...