Perfektionisten

Har suttit och funderat:
Varför ställer man så stora krav på sig själv? 
Det börjar med små saker, som med att uttala sig korrekt, bete sig korrekt, klä sig korrekt. Snart nog tittar man med förstoringsglas på allting. Subjektet är en själv. Det man själv säger eller gör.
Det värsta är ju att man blir så självkritisk att man ställer så stora krav på sig själv, så det gör livet tungt att leva till sist.
Frågan är: Varför?
Om man sagt någonting fånigt eller fel, glöms det på några sekunder av motparten, i varje fall om det inte är frågan om annat än ett fel ord på fel ställe eller fel böjning av ordet.
Men själv kan man sitta i timtal efteråt och fundera hur man kunde ha uttalat sig rätt. Urfånigt. Ja urdumt, rättare sagt. Vem bryr sig, annan än du själv?
Men... detta är livet som en perfektionist.